De flesta idrottsföreningar kämpar med ekonomin. Man vill hålla medlemsavgifterna nere för att möjliggöra för fler att vara med i klubben och samtidigt har man allt oftare högre utgifter i form av lokalhyror, idrottsläger, anställda och speciella arrangemang som exempelvis turneringar. För att få ekonomin att gå ihop försöker många föreningar få sina medlemmar och deras föräldrar att ställa upp på olika sätt.
Försäljning
Många föreningar och klubbar håller på med olika typer av försäljningsverksamhet. Detta är ett hett omdebatterat ämne bland föräldrar till barnen i klubbarna. Riksidrottsförbundet säger på sin hemsida att klubbar inte får tvinga sina medlemmar att delta i dessa försäljningsverksamheter, men ändå upplever många föräldrar att det handlar om ett tvång som är mer eller mindre uttalat.
Barnen förväntas sälja bingolotter, salami, kakburkar, saffran, tidningar, julkalendrar eller strumpor. Att det, så att säga, är frivilligt kanske står i stadgan och uttalas av styrelsen, men för den enskilde medlemmen känns det ändå som ett tvång när denne får kommentarer om osolidaritet, eller att andra måste sälja mer för att verksamheten ska gå ihop, om man antyder att man inte vill sälja.
Barnen förväntas sälja en hel del för föreningens verksamhet, och tvingas därmed att gå runt i grannskapet och knacka på hos främlingar. Alternativet blir oftast att föräldrarna tar på sig försäljningen och försöker förmå kollegor, släkt och vänner att köpa sakerna. I sådana situationer är det lätt att den dåliga stämningen sprider sig från föreningarna till föräldrarnas arbetsplatser. Hur lätt är det att vägra att köpa om det är chefen som kommer med bingolotter och kakburkar? Hur osolidarisk känner man sig inte om man inte har råd eller lust att köpa salami eller saffran från sina nära kollegor.
Föreningar och klubbar borde istället överväga att höja medlemsavgifterna för att få in tillräckliga medel. Ofta är det trots allt föräldrarna och deras närmaste släkt som köper varorna, så de har redan fått högre utgifter. Höj medlemsavgiften eller skär ned på viss verksamhet.
Ideellt arbete
De flesta föreningar förlitar sig på en stor del ideellt arbete från medlemmar och deras föräldrar. Det kan handla om att vara tränare, städa lokaler, stå för försäljning i föreningens kafé och mycket annat. Vidare är de flesta styrelseuppdrag oavlönade. Det finns beräkningar på att 750000 människor i Sverige arbetar ideellt med föreningsverksamhet. Klubbarna går således runt tack vare ett oerhört stort gratisarbete från medlemmar och förlitar sig dessutom på att dessa medlemmar på sin fritid ska sälja massor av varor för föreningens räkning.
Det har tyvärr hänt att den oavlönade kassören eller styrelseordföranden har förskingrat föreningens pengar. Alltså kan man hävda att det ligger i föreningarnas intresse att skaffa sig professionella anställda på vissa nyckelpositioner. För att snabbt få hjälp kan de exempelvis vända sig till Scandinavian Executive för att hyra en av deras interim cfo om exempelvis kassören sitter häktad eller ordföranden är utbränd.
Föreningarna kanske borde överväga att arbeta mer professionellt. Sälja sina tjänster till det lokala näringslivet, söka sponsring på ett kraftfullare sätt och visa kommunen vad de bidrar med i exempelvis bättre hälsa och minskad skadegörelse, samt be kommunen att bidra ekonomiskt för dessa mervärden.
